Stranger Things och härliga minnen

När en är född på 80-talet (eller jag som är född 1980) så triggas onekligen ens minnen av Stranger Things. Precis som förra säsongen så är hela serien en stor kärleksförklaring till ett underskattat årtionde. 80-talet är nog mest känt för dålig smak men vi bjöds ändå på en hel del odödliga klassiker som föddes då. Stranger Things vet exakt vilka strängar det ska spelas på för att få mig att bli nostalgisk och rota fram minnen. Antagligen förskönade som minnen brukar vara men ändå. Inte fy skam av en TV-serie som lyckas med detta. Tack och lov så slapp jag vara med om den spänningen som människorna i serien får.  Vi gick väl vilse i skogen några gånger eftersom en kunde det på den tiden. Ok, det hände mycket mer spännande saker än så men vi slapp i alla fall slåss mot monster från en annan dimension (eller, vissa saker är minnet lite luddigt om).

Serien började tyvärr ganska svagt och under de två första avsnitten funderade jag mest på om jag skulle se om första säsongen istället. Däremot så blev jag inte besviken när tempot väl kom till och det blev till att se alla avsnitt i följd. Det är såhär TV-serier ska upplevas.

Nu längtar jag efter nästa säsong och det ska bli spännande att se vilka populärkultur-referenser som det bjuds på denna gång!

Så här brukade vi inte vara klädda men visst var vi fina. Jag är i mitten, min kära bror är strax bakom och en av mina kusiner är också med på bilden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *