Hellblade: Senua’s secrifice

Jag har redan skrivit om 2017 som året då spel fick sitt genombrott som berättadeformer. Inget ont om böcker, filmer med mera men berättelser som blir bättre av att spelas har slagit igenom.

Hellblade är ett sådant spel. Den här berättelsen hade gjort sig bra i vilket format som helst men att själv styra Senua framåt är det som sätter punkt över allt.

Spelet rekommenderar oss att spela med hörlurar. Det lyckades jag inte med speciellt länge då det blev alldeles för intensivt.

Vi styr Sanua. En keltisk kvinna med ett uppdrag. Eftersom spelet fokuseras väldigt mycket på psykisk ohälsa så blir uppdraget väldigt intensivt där det inte går att lita på något. Samtidigt som spelet för oss framåt så berättar det också historien om Sauna och vad som driver henne.

Det är svårt att berätta något om spelet utan att avslöja saker som bör upplevas. Det börjar redan från början.

Ständigt hör röster i huvudet och det går inte att lita på sina synintryck. Rösterna hjälper och stjälper. Vissa tror på oss andra tycker vi är värdelös. Hela tiden.

Ninja Theory har gjort ett ordentligt jobb för att skilja utsattheten och ensamheten som finns i psykiskt ohälsa. De har tagit hjälp av människor som lidit av psykos och människor som jobbar inom psykiatrin för att göra problematisken runt detta rättvisa.

Betyg: Spela!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *